Solfager

Session 11

Den fångne gycklaren är trotsig och rebellisk och beredd att ge sitt liv för revolutionen. Inte ens när Kurelie ger henne en möjlighet att göra just detta bryter hon ihop. Triumfatoriskt konstaterar hon att de bara bluffade, och så fort som Vera avfyrar fyrverkeriet så kommer revolutionen att börja på riktigt! Det får alla att inse att om de hittar fyrverkeriet så hittar de även Vera. Theodor drar sig till minnes att astrologernas torn brukar användas för att skjuta fyrverkerier då och då, och kanske så även idag. Det duger som bevis för våra hjältar, som genast beger sig till tornet, efter att Ingrid bundit banditen och stoppat henne i en klädkista.

Något överraskade över att upptäcka ett 300 meter högt förvridet torn av gjutjärn i organiskt svepande former vid Akademin, konstaterar korsfararna att ingången till tornet bevakas av kyrkliga trupper. Osäkra på om de är lojala till Vera eller inte, och för att spara sina krafter, tar de till list. Keyzl-Teyr flyger tillbaka till teatern och rekryterar en grupp skådespelare. De formar ett dansande karnevalståg som fångar upp studenter från akademin på vägen, och med en tunna spetsad öl invaderar de Järntornets torg. Festivalsyran uppfyller vakterna som villigt går med på att “hedra Avandras dag” genom att supa och dansa. De mer disciplinerade vakterna blir bortkollrade av Ingrid och Kurelies behag, och till och med Theodor lyckas distrahera en präst genom att svänga sina lurviga ben – förmodligen mest för att prästen ville undvika att titta på honom, men det fungerade ändå.

I villervallan lyckas Keyzl-Teyr stjäla nyckeln till grindarna, öppna desamma och släppa in sina vänner, och därefter stoppa tillbaka nyckeln på prästens bälte innan han flyger genom gallret och ansluter sig till de andra. Medan festen fortsätter klättrar våra hjältar upp för en spiraltrappa inuti ett av tornets tre ben. De anländer några minuter senare på den första plattformen, 60 meter ovanför marken. Ett magiskt sigill täcker golvet innanför trappan, och Theodor konstaterar att det är ett larm. Han och Keyzl-Teyr försöker desarmera det, men Keyzl-Teyr tar miste på en S-formad runa och en spegelvänd svan-runa; sigillet exploderar med en blixt och en åsk-knall. Genast hörs rop och springande fötter från andra håll på plattformen, och tiden för infiltration är förbi.

Astrolog-noviser i fotsida rockar med broderade symboler, riddare i rustningar som påminner om tornets design och läderklädda mystiker med krokiga dolkar kommer springande, medlemmar av kyrkans astrolog-orden som försvarar sitt torn. Ingrid säger åt dem att lägga sina vapen och ge upp, revolutionen är över, men ingen av dem verkar veta vad hon menar. “Ritualen får inte avbrytas!” är allt hon får till svar. Striden är över när Theodor stänger av försvararnas självgående arkana ballista med en magisk gest. De kvarvarande astrologerna ger upp och blir ihopbuntade i en sovsal. De påstår att det inte känner till någonting om revolutionen, eller vad ritualen har för syfte: endast Luminarerna vet. Men de vet att Vera finns i tornet, tillsammans med Luminarerna på översta våningen.

Stärkta av sin seger och med Vera i sikte fortsätter hjältarna upp till nästa våning.

Comments

FredrikSvanberg

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.