Solfager

Session 10

Partyt står inför ärkebiskopen och ett tjugotal soldater, en handfull präster och en stridsängel. De har precis brutit sig in i katedralens källarvalv och befriat Riff-Raff från fängelsehålan. De är uppenbarligen dödens lammungar, eller? Nej, det visar sig att ärkebiskop d’Agram har känt av Erathis välsignelse över dem, och är lätt att övertyga om att de hade goda avsikter. Han bjuder in dem till sitt arbetsrum för att låta dem förklara sig och diskutera saker och ting.

Efter att han har hört deras historia är han benägen att tro att Vera Hjuul är de Grås ledare, trots allt, och han erbjuder att stryka ett streck över alla deras tidigare övertramp mot kyrkan ifall de tar sig an att fånga henne åt honom. Helst levande. Han vet inte var hon finns och partyt är nya i stan, så han låter kalla på sin vän Keyzl-Teyr, en pixie som bott i staden i ett år och känner till den bättre. Han rör sig i underliga kretsar och kan kanske hjälpa dem att hitta Vera.

Ärkebiskopen ursäktar sig från diskussionen efter att han har presenterat Keyzl för resten av gruppen, han är tvungen att utföra Veras arbete med att välsigna Avandra-dyrkare som kommer för att skänka offergåvor.

Keyzl-Teyr bor på den kungliga teatern och föreslår att de börjar sina efterforskningar med att fråga ifall någon där känner till något. Teatern är vanligtvis en bra källa till skvaller men Veras mystiska försvinnande och var hon kan hålla hus har tydligen gått alla förbi. Partyt träffar även teaterdirektören Tomas (en åldrande halv-alv) medan de väntar i baren.

Istället ger sig gruppen ut på gator och torg och börjar leta efter vandrande Avandrapräster som tydligen ska vara ute bland folket och dela ut presenter och välsignelser. För att vara Avandras högtid så är det tydligen väldigt få präster ute i staden, för flera timmar senare har de inte hittat någon. Istället finner de ett litet torg där några gycklare håller på att uppföra ett skådespel på en improviserad scen. Ingrid känner genast igen skådespelet som ett av Gert Ralligs verk, avsett att förlöjliga överhögheten och så revolutionära frön hos åhörarna. Gycklarna känner också igen hjältarna och avviker från manuskriptet genom att gå till anfall!

I striden visar Keyzl-Teyr upp överraskande talanger både med sina dolkar och med sin lyrik. Han brister helt sonika ut i en sång som beskriver händelseförloppet på ett lustigt sätt. Kanske är det hans sång som skänker dem övertaget, eller hans knivar, eller en kombination av de båda, men i vilket fall som helst så står våra vänner snart som segrare med en infångad mim-artist i en bur av elektricitet som Theodor trollat fram.

Comments

FredrikSvanberg

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.