Solfager

Till slut anländer man till fallen norr om Solfager. Det är en magnifik syn. Dimman från fallen fyller klyftan och döljer dess botten, så staden ser ut att flyta på moln mitt ute i ingenting. Broarna från vardera kanten av klyftan verkar också stå på ingenting, deras enorma bropelare är dolda av töcknet. Vid fallen ligger mindre städer vars invånare först och främst sysslar med att transportera varor och resande från floden till staden över broarna.

Vid brofästena har staden spridit ut sig både åt öster och väster. Där bor enkelt folk i enklare hus, som ändå är större och mer imponerande än många andra städers. Även de fattigas boningar verkar alla vara flera våningar höga och byggda i tegel eller sten, även om de är fullproppade av folk som trängs flera dussin i varje rum. Det är smutsigt och trångt och högljutt. Lite närmare brofästena finner man försvarsverk i form av murar och torn men staden har för länge sedan vuxit sig för stor för dessa. De skyddar nu bara broarna och kvarteren närmast dessa.

Från den västra stranden går det två kortare broar över till platån. Från den östra stranden går det bara en, men den är desto längre. Broarna har enorma valv och pelare som går hela vägen ner till botten av klyftan. Plaketter förklarar att de uppfördes av kyrkan under första påvinnan Erathis ledning och instruktion. En smärre brotull utkrävs. Broarna är nästan alltid fulla av folk som bär saker fram och tillbaka eller drar kärror. Större vagnar är sällsynta – det är billigare att lasta om varorna till handdragna kärror än att betala för att få ta över en stor vagn med dragdjur.

Här ser man förmodligen sina första reptilmän, ungdomar utspökade med fjäderskrudar och mantlar på väg till staden för att roa sig. De verkar inte väcka någon större uppmärksamhet hos de infödda. På väg över bron blir man förmodligen omkörd av något stort ekipage – en representant för kyrkan eller hovet som har råd att köra över med ett sex-spann och en stor kaross, som tvingar alla att trycka sig åt sidan för att släppa fram det. Medan man väntar på att det ska passera blir man antastad av tiggare eller krämare som säljer allehanda krimskrams, mat och dryck.

På andra sidan bron är försvarsverken mer imponerande. Man passerar flera portar, vallas mellan höga murar med torn och skottgluggar, och trängseln blir allt mer påfrestande. Vakter och soldater står utspridda och ser till att folkmassan rör på sig eller stannar vid behov. Misstänkta typer blir utskiljda ur mängden och utfrågade. Här och var på murarna ser man stora burar där illgärningsmän sitter inspärrade till allmän varnagel. Även folk som kommit lindrigare undan står fastspända i stock längs gatan för att utsättas för spott och spe. Många av dessa olycksfåglar har åkt fast för tjuvnad, våldsamheter, våldtäkt eller prostitution och bär skyltar som förklarar deras brott. De som sitter i burarna sägs vara upprorsmakare eller mer allvarliga kriminella, kättare och liknande. Inga tiggare tillåts uppehålla sig i portarna och rollpersonerna blir till slut insläppta genom den sista porten.

Här är alla hus flera våningar höga och byggda av bra material. Gatorna är täckta av relativt slät sten och är ovanligt rena tack vare mycken nederbörd och djupa rännstenar som avleder smutsen. Taken är klädda med tegelpannor eller till och med plåt och har utstuderade stuprännor med gargoyler och annat för att leda regnvattnet till uppsamlingstankar som verkar finnas på varenda hus. Platån har inget tillgängligt grundvatten så man samlar upp allt regnvatten man kan. Husen står tätt tillsammans, inget utrymme har gått till spillo här vid utkanten av staden. Ju längre in mot centrum man kommer desto bredare och finare blir gatorna tills man anländer till ett enormt torg som verkar nästan obegripligt stort.

På torget tar Efraim From och dvärgarna tillfälligt avsked. De ska till katedralen och sedan till Järntornet, ett högt torn som använts för astrologiska ändamål sedan urminnes tider. Tornet går att skönja från torget som en spets som sticker upp ur diset åt väster. Det står på en mindre platå på stadens västra sida, skiljd från huvudplatån men förbunden med den och “fastlandet” via en av broarna.

Solfager

Solfager FredrikSvanberg